@Gustav Wetter: Som på beställning levererar XKCD – http://www.xkcd.org/1347/
Visst finns det ”bra” och ”dåliga” klasser, men vilket tror du har störst varians: klassen som grupp eller läraren som individ?
Att betygsätta med relativa betyg eller efter givna gränser betygsätter egentligen olika saker. Relativa betyg tar i princip bort lärarens påverkan, vilket gör att elevens egen förmåga har större betydelse för resultatet än de förutsättningar eleven får genom bra/dåligt stöd från läraren. Om vi tar ditt exempel med ”studieovana miljöer” så betyder det att även i klasser från sådana områden så vaskar man fram de människor som lyckas ta till sig den undervisning de får på bästa sätt. Även i ”studieovana miljöer” är det möjligt att få bra betyg. Elever i elitklasser får å andra sidan inte allt serverat på en räkmacka – även de måste faktiskt anstränga sig för att få bra betyg.
Det här är faktiskt rätt så vettigt, för det man behöver i sitt framtida liv är inte konkreta kunskaper om det var Sokrates eller Platon som drack gift (och vilket gift)! Det man kommer att behöva i framtiden är förmågan att lära sig saker, att snabbt ta till sig kunskap och förstå att applicera den kunskapen – och det betygsätts bättre om man tar bort lärarens påverkan.
Om man å andra sidan försöker mäta måluppfyllelse, då öppnas en hel godispåse av möjligheter till missvisande och manipulerande betyg. Till att börja med så blir det ju möjligt att sätta målen så lågt att alla får högsta betyg, vilket är vad som görs i dagens skola. Det fungerar, som vi inledde med, helkasst. Även om man inte gör det så innebär det att elever i privatskolor alltid kommer att ha högre betyg än elever i problemområden, helt enkelt därför att de har fått bättre förutsättningar. Det innebär också att elever med en bra lärare får bättre betyg än elever med en dålig lärare. Inget av det är speciellt bra effekter i mina ögon.
Självklart är inte relativa betyg ett perfekt system. Inget system är perfekt. Att det däremot skulle vara djupt orättvist på grund av att det finns ”bra” och ”dåliga” klasser tror jag däremot är en missuppfattning som mest beror på bristande kunskaper om statistik. Det är helt enkelt fullständigt orimligt att tro att skillnaderna är större mellan klassers genomsnitt (slumpmässigt urval) än det är mellan enstaka individer (lärare) eller olika miljöer (en påverkan som är allt annat än slumpmässig).
Tänk på betyg så här:
Ta tre vanliga tärningar. Slå dem och räkna samman resultatet. Slå tärningarna 30 gånger och skriv ned alla resultat. Räkna ut genomsnittet för alla resultat.
Om du använde vanliga tärningar som inte är manipulerade på något sätt kommer du att få ett genomsnitt som ligger i närheten av 11,5. Tror du att det är en slump, gör om experimentet! Du kommer att få ett genomsnitt som ligger i närheten av 11,5 nästan varje gång.
Det genomsnittliga resultatet representerar eleverna. Ta sedan och slå tärningen en gång till, men i stället för att räkna in det slaget i genomsnittet så adderar du (result-11,5) till genomsnittet. Tror du fortfarande att det resultat du får kommer att ligga nära 11,5 lika stabilt som tidigare? Jag är rätt så säker på att det inte kommer att göra det.
Det tärningsslag som lades till representerar naturligtvis lärarens insats. Som en sista del i experimentet, slå EN tärning och lägg till (resultat-3,5) till genomsnittet. Vid det här laget så borde det vara ganska uppenbart vad som händer, eller hur? Det sista slaget representerar socioekonomiska faktorer.
Man kan diskutera viktningen av de olika faktorerna, naturligvis, men i grund och botten handlar det om frågan: ska elever betygsättas efter sin egen insats, eller ska de betygsättas efter lärarens insats och efter de socioekonomiska förhållanden de lever i? Vill du att genomsnittet efter den första delen av experimentet ska vara normen för betygssättning, eller det sista resultatet?